pepp.
I torsdags förra veckan var jag med om ännu ett nytt spännande konstäventyr, nämligen en utställning om fyra olika bilderbokskonstnärer på Waldemarsudde, ihop med min kära morbor. Vi såg bland annat helt fantastiska illustrationer av Tove Jansson som är en av mina absoluta favoritillustratörer. I utställningshallen fanns till exempel ett litet gulligt mumintroll flygandes på ett moln, vilket fick mig att tänka på mitt eget bilderboksprojekt - det som har legat gömt i byrålådan under senare tid men som nu äntligen ska få återse dagens ljus. Allt tack vare Lasse som är proffs på livspepp och alltid vet vad en konstnärssjäl behöver för att inspirationen ska flöda igen ♡
Vilken dag vi fick,
och vilken fantastisk bild,
och tack för dina fina ord,
kära du!
När mycket runtomkring är fyllt av depp,
när man går runt och allmänt hänger läpp,
då är det dags för livsbejakningspepp
i form av molnuppburet mumintroll,
som ser på livet lite grann på håll -
och får igen, på konst och livet, koll.
Och nästa gång, (om livet går i moll),
då peppar jag, bland sagostadens skepp,
i lyan min, med hemmalagad crêpes,
(med lagom salt, men ingenting av peppar -
för crêpsen själva peppar nog, och greppar
en rätt, rätt värd att falla rätt på dina läppar.)
Så lägg dej på ett moln ibland; behåll
så livets kärleksgnista, spelar roll;
blir ditt och mumintrollets livsparoll.