Likt glädjetårar
rinner snödropparna
över vårens kind.
 
I år är det tolv vårar sedan jag tilldelades Tranströmer - stipendiet vid Södra Latins gymnasium för mina tre haikudikter om moln och regn. Samma stolthet som jag kände då, känner jag även nu. Jag har nämligen just fått ett jobb som gör att jag inte kommer behöva studera vid högskolan längre än till slutet av maj. Detta innebär att jag snart kan flytta till molnrum 2.0 och äntligen skapa mitt alldeles egna, konstnärliga drömhem. Helt underbart känns det, som om något stort och riktigt bra håller på att hända. Även jag får lust att gråta lyckligt på samma vis som våren ♡