molnrum

Den här påsken blir lugn för en gångs skull, även om det såklart är oerhört tråkigt att inte min käre morbror kunde komma hit på besök och fira såsom det hade varit bestämt. Förra året runt den här högtiden sprang jag runt likt en påskhare själv som timvikare hos flera olika bibliotek och försökte få livet att gå ihop. Det fick jag dessvärre inte alls överhuvudtaget, hjärtat rusade jämt, mina konstnärliga/andliga drömmar hanns inte med och mina dagar bestod egentligen bara av stress. Nu känner jag dock lugnet lägga sig över mig igen. Jag är så evinnerligt tacksam över att jag bytte yrkesbana till arkivarie i sista stund, tack vare min bästa vän Fröken Träd som väckte denna tanke. För är det något som man inte orkar med i längden så är det just att ha ett liv som påskhare. Därför tänker jag lite extra medlidsamt på honom idag och skickar blommor och påskägg här via min datorskärm till er som har det likadant som jag hade det förra året. En dag kommer det att ordna sig för er också ♡