Likt glädjetårar
rinner snödropparna
över vårens kind.
 
I år är det tolv vårar sedan jag tilldelades Tranströmer - stipendiet vid Södra Latins gymnasium för mina tre haikudikter om moln och regn. Samma stolthet som jag kände då, känner jag även nu. Jag har nämligen just fått ett jobb som gör att jag inte kommer behöva studera vid högskolan längre än till slutet av maj. Detta innebär att jag snart kan flytta till molnrum 2.0 och äntligen skapa mitt alldeles egna, konstnärliga drömhem. Helt underbart känns det, som om något stort och riktigt bra håller på att hända. Även jag får lust att gråta lyckligt på samma vis som våren ♡
 
#1 / / Lasse:

Så vårfröjdsfin bild,
superfin haiku
och till bredden glädjefylld text,
kära Linnea!

Våren är nu här
så hurra, hurra, hurra -
du är ändå bäst

Så som våren börjar spira,
steg för steg med stora kliv,
börjar snart ditt nya liv,
jubelropen börjar fira,
snödropps-, vår- och livsknopps-skira.

Säg farväl till livets flicka,
snart så stänger skolans dörr,
ingenting bli mer som förr,
nya jobbet i din ficka -
stolt så får du framtidsblicka.

Nu så får du snart planera
konstnärshemmets alla vrår,
efter alla dessa år,
i ditt molnrum fritt rumstera -
nu så spirar livsny era.

Snart så kan du sluta drömma
när din dröm blir verklighet
som du kämpat för och slet,
glada snödroppstårar strömma -
jag kan bara dej berömma!

Svar: Tack för jättefin dikt och beröm, kära Lasse! ❀ Stor kram!
molnrum

#2 / / Fröken Träd:

Nu är det din tur! Så skönt att slippa studera längre, du har studerat mer och därtill! Ser så mycket fram emot att komma och hälsa på i Molnrum 2.0 (och kanske sova över!) <3

Svar: Ja, så roligt! :D Längtar också till alla våra hejdundrande pyjamaspartyn uppe bland molnen! <3 <3 <3
molnrum