guld.

Jag ska börja lyssna mer på mitt hjärta. Höra dess jämna slag, ibland ojämna, trummandes. Varje dag. Vad brinner hjärtat för? Hur vill det att jag ska leva mitt liv? Vad är viktigt egentligen? Just dessa tankar väcktes hos mig när jag fick den här oerhört vackra porslinsängeln i examenspresent av mina två kära bibliotekarievänner. Liksom ängeln vill jag också vara så nära mitt eget hjärta att jag kan bära det i famnen, känna hur det brinner. Tills även mitt har förvandlats till guld ♡
 
#1 / / Lasse:

Strålande vackert,
kära guldhjärtat mitt!

#2 / / Lasse:

Hon bär på sitt hjärta i famnen
och ropar så tyst alla namnen
som brinnande närmar sig hamnen.

Som brinner av innerlig frid -
att nå dit kan vara en strid -
att lyssna till hjärtat tar tid.

Men när hon har börjat att höra
sitt hjärta med innerligt öra,
så fridfull, kan ingenting störa.

Och spåren av änglar i sanden
de binder ihop alla banden
med havet och himmelsmolnsranden -

med hjärtat och utsträckta handen.

Svar: Tack så hjärtligt för din vackra ♡-dikt, kära Lasse!
molnrum