måne.
Det är något visst med månen just nu. Jag ser den oftare än någonsin, på de mest märkliga av tider dessutom. Snart får jag döpa om denna blogg till månrum istället, om månen ska fortsätta dyka upp såhär mycket och se vackrare ut för varje gång. Kanske är den trött på att bara lysa i mörker, vill själv få känna solskensljuset ibland? Jag kan relatera i så fall ♡
Så fin bild och text,
kära Du, så månmån,
månne Du har en
måntro, mån tro?
En snöboll på himmelens fäste,
en vän, och ja, kanske den bäste.
I början rätt blyg, men den ler,
förstår allt, och allting den ser.
Är tyst, men den lyssnar till ljuden,
till aftonsupén är den bjuden.
Den syns dock på olika slag,
är med oss, ja natt såsom dag.
Den bidrar till världens försoning,
en dag blir den kanske vår boning.
Är kompis med solen så kär;
så vänfast, det är vad den är.
Den far i slowmotion om natten,
den skrattar, den himmelska skatten,
försvinner och lyfter på hatten.