♡
Jag börjar se ljuset i tunneln, slutet på vägen, målet i sikte. Det är en härlig känsla. För två år sedan var min examen så oerhört långt borta. Nu har jag bara en termin av mina bibliotekariestudier kvar. 135 dagar för att vara exakt. Jag har börjat räkna ner, men samtidigt är det så mycket annat som får tiden att gå som gör att någon nedräkning egentligen inte behövs. Förra veckan jobbade jag till exempel mitt första pass som vikare på huvudbiblioteket här i Sagostaden (där jag gjorde praktik i våras). Jag blev så oerhört glad när de hörde av sig. Under fyra timmar hjälpte jag till med att sätta upp böcker och stå i disken. Jag kommer aldrig att sluta häpnas över hur många olika frågor en bibliotekarie kan få. Men det är också det som är det roliga! Att det sker oväntade saker hela tiden, ett oändligt ävenyr. Väduren i mig jublar ♡
En härlig och fin text till en
delikat passande bild,
kära Linnea!
Ur rymdernas skyar, av stjärnornas stoft,
som sprider bland oss sin stjärnklara doft,
forcerar det sista hindret på vägen,
blir fri - och så lycklig, nästan förlägen:
En bibliotekets stjärna är född!
Först plugga ett tag, till det är du nödd
och tvungen, men sen slår frihetens timma,
ur mörkret så börjar stjärntecknet glimma.
Det lyser den stig du vandrar i höst
och ger som är ditt, ditt eget - din röst.
Och vips är den riven - tegelstensmuren
av Dej som är född som stjärna i Väduren!