Din så finfina bild och haiku
inspirerar, kära Linnea ...
Haiku-stjärnan på himmelen blinkar,
mamma, stackarn, på jorden hon linkar,
hör i snåret en vårdrill från finkar,
ser i himlen hur flyttfåglar vinkar.
Med sin stukade fot, som en Moder Svea,
tronar mamma bland vårazalea;
hör och ser hur de utgör en hjärtertrea:
sången, bilderna, text av Linnea.
Snårets fåglar och himlarnas kalla
alla oss som är tyngda att tralla,
sången lyfter oss upp, så vi palla -
våren flyger till mötes oss alla.
Högt ur moln kommer fåglar tillbaka,
fåglar sjunger, i vårgryning vaka,
vintern tyngde och gjorde oss spaka -
fjäderlätta vi våren bejaka!
Vårbonus:
V som i victory, v som i vingar;
högt i det blå ibland molnen sig svingar
fåglar som svävat och flugit sin sträcka,
komna tillbaka till Norden att häcka -
känslan är stark, får ej orden att räcka.
Flyger i form av ett v som i vingar,
känslor av lycka och frihet de bringar;
in i vår vårtid de högtidligt träder
så majestätiskt i skrudar av fjäder -
kläder som håller för alla slags väder.
Flyger i v-formation, som en urna,
stolta med lätthetens vingpennor burna,
hittar så lätt, är med stjärnor besvurna.
Högt i det blå ibland molnen det klingar -
v som i våren och v som i vingar.
Kommentar överflödig!
Fantastiskt härlig bild
och jättefin haiku,
kära du!