mod.
Mod är mitt ord för det här kommande året. Jag ska äntligen våga hoppa, ge mig ut på okänd mark och göra det mitt hjärta innerst inne vill. Under så många år har jag varit rädd, låtit oro och änglsan över framtiden styra mina livsval. Inte längre. Nu säger jag stopp och hejdå till de känslorna. Lämnar dem kvar under den långsamt barrande julgranen, slänger ut dem ihop med den när det är dags. För att sedan flyga iväg som en fågel mot skyn ♡
Vilken superfin bild
och lika superfin text,
kära Linnea!
God fortsättning på
din fina, modiga livsresa!
Anno 2024,
klockan ett och tjugofyra,
börjar hon sitt liv bestyra,
börjar hennes mod att pyra.
Reser sej som en monark,
lämnar rädslan med en spark,
guppar fram i Noaks ark,
ger sej ut på okänd mark.
Följer hjärtats inre röst,
det som bultar i ett bröst,
det ger mod och faktiskt tröst,
även i en stormig höst.
Svävar liksom över dyn,
höjer blicken, vidgar vyn,
flyger högt och lätt i skyn,
vilken livsbejakad syn!
Håll dock blicken stadigt fast,
lämna överflödig last,
håll dej fast vid modets mast,
släpp ej grepp i vindars kast.
Var en klok och modig tjej,
säg till hjärtat aldrig nej.
Livet ligger framför dej,
denna toppenfina grej!