guld.
Långsamt kom hösten, med löv som var gröna längre än någosin förr. Nu har de helt plötsligt blivit gula. Likt guldmynt prasslar de i vinden när jag promenerar mot ännu ett seminarium eller ett pass på mitt arkivjobb. Molnen håller mig sällskap hela vägen dit. Jag trivs väldigt bra, som tidigare sagt känner jag mig äntligen hemma. Men det finns vissa saker som pågår runtomkring mig som får mitt hjärta att brista ibland. Min bästa vän Fröken Träd är den starkaste på den här planeten, ihop med hennes Lilla Herr Träd. De är värda alla guldmynt som finns att få och mer därtill ♡
Vilken fin och förtröstansfull
molnbild och text,
kära Linnea!
Och förtröstansfullt välkomnas
lilla Herr Träd hem.
Så liten och späd,
på varmaste pläd,
du lilla Herr Träd,
men stark som en Prins,
den bästa som finns,
och striden den vinns!
Du blev skandinav
och världsvan rentav,
och livskraftig sav
den finns i din stam,
Du ristar rättfram
Herr T:s monogram
i trädtoppens bark,
och rotad i mark,
så tapper och stark,
ditt leende gav
i moderfamnsnav,
i kärlekens hav.