utsikt.

För två veckor sedan blev jag hembjuden till en fin kollega och numera vän som har den mest magiska utsikten från sitt köksfönster. Som en tavla var den, en molning i sin mest levande form. Det seglade långsamt förbi båtar, här och var syntes vågor som kluckade och längst bort skymtade horisonten. Jag blev helt mållös för ett ögonblick där vi stod på balkongen och beundrade allt det vackra. Och bestämde mig för att när jag flyttar till molnrum 2.0 så vill jag också bo nära naturen med havet runt knuten. Som den högkänsling jag är trivs jag som allra bäst där ♡
Vilken utsikt
och så fin text,
kära Linnea!
Utsikten att få - för Du har ju koll -
blicka ut, inunder eget parasoll,
över skog och hav, så magiskt, så chict,
är fullt möjligt, även ganska så kvickt -
att ha utblick är av översikts-vikt!
Havsutsikt som är fantastisk på håll
men fullt möjlig med ett molnrum 2.0,
än så länge får det vara en dikt,
men att leva med en utsikt på sikt -
detta är nu just en högkänslings plikt!