ventilering.
Idag har jag äntligen ventilering av min C-uppsats. Jag känner mig pirrig och nervös, men det ska nog gå bra trots allt. Mer förberedd än såhär går det troligtvis inte att bli. Bilden här ovan kommer jag hela tiden att se för mitt inre medan jag sitter där i föreläsningssalen på högskolan och pratar om frågeställningar, syften, referenser och annat som hör den akademiska världen till. Jag tog bilden för ett par år sedan då snön låg vit och fluffig överallt vid den här tiden på året. Förhoppningsvis ligger snön kvar lika fint i år igen innan våren kommer. Då kanske jag till och med (om allt går bra idag) inte längre behöver kalla mig för student, utan nyexamninerad moln - och konstbibliotekarie! ♡
Fantastisk bild
och fantastiskt jobbat,
kära Du!
När snöfriden vittnar om ro,
som finns i ditt inre som gro,
från vinter till vår, som en bro,
från knoppar till blommor, tjoho!
men uppsatser snurrar i skallen,
så följer Linnea ej mallen -
du följer ju snöfridskristallen
som klingar i töväderstrallen.
Så snart är du ingen student
och slipper att va opponent
och blir då din egen skribent!
Så varför allt slit som har hänt?
Vad är det för mening - och syftet?
Det blir värsta arbetslivslyftet!
Och Argvid - med självömkans-snyftet?
Ej saknad det ringaste dyftet!