När jag var på väg hem ifrån jobbet nyligen lös tallarna som på en scen, svajandes i strålkastarljuset, medan den största stjärna som jag någonsin hade sett lös högt ovanför både mig och dem. Kanske övade de repliker inför ett julskådespel som kommer att äga rum snart? Med tallar och stjärnor går det aldrig att riktigt veta. Det enda som jag till hundra procent vet är att jag kommer att få VG på hela min första termin arkivvetenskap. Inte trodde jag att jag skulle få högsta betyg på ännu en utbildning. Jag känner mig precis lika tindrande glad som stjärnan ♡
 
#1 / / Lasse:

Magisk bild och text
- som Du -
kära Linnea!


När vinternatten mörknar mer och mer,
när himlens snökristaller faller ner
och lägger sig som vita änglavingar
och julens glada budskap till oss bringar,

då stiger det på nattsvart himlarund
så lysande och just i denna stund
en klar och tindrande adventstids-stjärna,
dess vandring följer vi, ja mer än gärna,

den lyser upp i mörkret här och nu
och värmer oss och stjärnan det är Du,
för det är något magiskt det som hände
när Du ditt hopp, ditt stjärneljus just tände,
som följer dig helt klart till tidens ände,
din stjärnglans som du hit till jorden sände.


Svar: Tack för din jättefina dikt, kära Lasse! Stor adventskram ☆
molnrum