♡
♡
Förra veckan såg jag både ett hjärtformat moln på himlen och en vit fjäder utanför molnrummets port. Som om någon försiktigt hade lagt fjädern där, väntandes på att jag skulle komma hem och se den. Liksom hjärtat, målat med försiktig pensel och tunn, vit färg. Båda dessa två saker kändes som tecken på att något fint skulle hända, något extra spännande. Nu vet jag vad...
Samma dag som molnet och fjädern visade sig fick jag nämligen reda på att jag har kommit in på en ettårig högskoletbildning inom arkivvetenskap som börjar i höst. Jag känner mg oerhört glad och lycklig, eftersom jag vet att ett lugnare och mer harmoniskt arbetsliv väntar mig i framtiden tack vare detta, även om jag givetvis kommer sakna att ge boktips och befinna mig i litteraturens underbara värld. Min magkänsla säger mig dock att något annat väntar runt hörnet. I arkivvärlden kommer jag att blomma ut, kunna andas igen. Som biblioteksassistent kunde det stundtals kännas tvärtom. Så nu följer jag mitt eget molnhjärta, skriver egen litteratur och kommer att fortsätta tipsa om böcker här på bloggen istället. För är det något som jag har lärt mig under livets gång så är det att lyssna på det som hjärtat allra helst vill ♡
Jättefina bilder
och text,
kära Linnea!
Så som alla molnen svävar fritt,
bildar nya tecken, nya mönster,
präntas nya ord i hjärtat ditt,
svävar ut igenom molnrumsfönster,
landar mjukt hos andra som kan känna,
skrivna med din vita fjäderpenna.
Nya världar och ett helt nytt liv,
där du helt kan känna dej som hemma,
väntar i harmoniska arkiv,
där är tyst och där får du bestämma,
andas ut och andas utan smärta
där du lyssnar till ditt eget hjärta.
Hjärtat det vet allt, så är det ju,
ty ditt hjärta det kan aldrig glömma
vem du var och är, när du är du.
Som en kista i arkivets gömma
rymmer all vår kunskap här på jorden
ruvar hjärtat ditt på visdomsorden.