tyst.
Det har tyvärr varit tyst här inne på molnrumsbloggen ett tag. Kameran har legat bekvämt i sitt blommiga fodral, väntandes på ett ögonblick som aldrig har kommit. Inte förrän nu. Det är för att jag har haft fullt upp med att jobba på alla mina olika bibliotek, både under vardag och helg. Men i takt med att våren anländer och solen tittar fram kommer tiden säkert också tillbaka till mig. Då hoppas jag innerligt på att kunna vara lite mer närvarande här inne igen, för jag saknar både molnrummet och er ♡
Välkommen åter, kära Linnea!
till din så fina molnrumsblogg;
till våren, till livet!
Nu vilar så jorden, här hörs knappt ett knyst
och ovanpå snön är så kallt och så tyst.
Men sakta men säkert så kommer då våren;
det pyr under snön, som det gjort genom åren,
och fram tittar hjärtat och läkta blir såren.
I kamerahuset; ett molnrum, helt schyst,
där spirar ett hjärta, till glädje, till lyst,
så kommer då ljuset och jorden blir kysst!