längtan.
För varje dag som går klär jag mig mer och mer som en äkta bibliotekarie. I stickade plagg, oftast koftor, med en och annan färgglad rosbrosch som jag knåpat ihop själv. Jag trivs i min nya klädstil, känner mig som hemma. Samtidigt längtar jag efter mitt konstnärliga skapande. Att få virka, måla, sy, illustrera, teckna, skissa, fantisera, pärla, skulptera, författa, dagdrömma... Allt det som mitt liv bestod mycket av förut men som jag, på grund av studier och jobb, inte riktigt hinner med nu. En dag hoppas jag på att få kombinera allt som får mitt hjärta att slå lite extra, inklusive bibliotek. Nu ska jag bara klara av min allra sista hemtenta någonsin. Sedan är jag kanske redan där ♡
Så vackert virkade
färger och text,
kära Linnea!
Över travar av böcker så stiger ett dån,
mellan rader av biblioteksböckers lån
hörs en längtan från hjärta som fjärranifrån,
ifrån nutid som dåtidsepok rokokon,
ifrån stadspuls som molnrummets fridfulla vrån
en signal, som en ivrig mobiltelefon,
som en fläkt från en doftande ung anemon,
när Linnea drar bort sista tentaridån,
öppnar upp för den friare konstnärsnivån
och en Argvid får stå där så snällt som ett fån
som symbol för en bortglömda tiders demon
där du svävar och stiger mot konstnärsplatån -
för om konstsjälen är du ju alltid så mån
och en biblioteksäkta modeikon!