tid.
Tiden rinner iväg från mig, likt smältvattnet från den sista snön. Bara min granbrosch har några små flingor kvar. Nu tittar snödropparna fram ur marken istället. Jag har knappt hunnit märka det. Mina dagar fylls till bredden av bokuppsättning, referenssamtal och detektivarbete. Alltid är det någon stackars liten bok som har förirrat sig och måste letas efter. Oftast hittar jag den på en annan hylla, men ibland står det "Försvunnen" med sorgsna bokstäver i bibliotekets katalog. Själv är jag dock glad, mest varje dag. Glad över att vara bibliotekarie ♡
Så fin text, kära Linnea,
som en mini-bok bland
snöflingor och snödroppar
Tack vare att Du är en god detektiv
ges var liten bortkommen bok ett nytt liv,
så glad att få komma till rätta igen,
men rik, då den funnit en ny liten vän
på hyllan där den inte alls skulle stått -
så ur litet kaos kan komma nått gott!
Och skulle ändå någon bok kommit bort:
hos någon, (till väsen av samma slags sort),
och säkert hos den, ja med flit, blivit kvar;
dock aldrig som nu har den, i sina dar,
så ömt blivit läst - men den saknar nog Dej
som tog så god hand om "en lunta som mej" -
som bibliotekarie Du alla ser:
ett bibliotek kan ej önska nått mer!
"Rätt elementärt" Sherlock Holmes kanske sagt,
men mot varje bokstav, Du må va på vakt,
som leker ta fatt och som pratar rätt ut;
Du spanar och finner - mot kvällen rätt slut:
det står mot var sida och bokstav banal
en bibliotekarie rätt genial!