kväll.
Klockan är 17:40 och jag går med långsamma steg hem från molnbiblioteket, för sista gången den här sommaren. Inombords känner jag mig glad. Lugn. Men samtidigt lite sorgsen. De fem veckorna som gått har varit helt underbara. Jag kommer sakna att säga hej till mina fantastiska kollegor om morgonen, hjälpa låntagare och gå omkring bland alla fina böcker. Fast det känns ändå som att biblioteket fortfarande är med mig. Himlen skiftar nämligen i samma rosa nyans som dess väggar. Det känns tröstande. Liksom tanken på att jag under hösten, lyckligtvis, kommer att få jobba där igen ♡
Så jättefin och rosaskimrande
text och bild, kära Linnea!
Fem veckor har gått, och nu är det kväll,
och inombords lugnt, för jobbet är över.
Semester och vila! det du behöver,
och kvällen är snäll - för Du är så snäll.
Och väggar och moln är rosa och fina.
Snart börjar dock plugget. Snart är det höst.
Men minnet av sommarn ger lite tröst -
och drömmarna vackert sanna - och dina.
Och hösten den vet, har något på känn,
och böckerna viskar, tasslar och tisslar -
och plötsligt så hörs det; någon som visslar;
Linnea har kommit till oss igen!
(Nu kanske man inte får vissla på bibliotek,
men man kan vissla av glädje inombords -
sånt som bara böcker hör.)