konst.
♡
För några veckor sedan var jag med om ett riktigt konstnäventyr ihop med min käre morbror, precis vad jag behövde efter att ha jobbat heltid under hela sommaren lång. I det här molninlägget får ni också hänga på!
Äventyret tog sin början med en härlig båtfärd mot Lidingö. Himlen var på sitt gladaste humör, precis som jag och morbror, och sken nästan oavbrutet med sin varma sol. Vi guppade förbi kobbar och skär, Gröna Lunds svindlande berg- och dalbanor och stora, pampiga hus från 1700-talet. Hela tiden var Lasse min imponerande duktiga guide och Stockholmsexpert. Ett av husen som vi passerade (det orangea som syns på bilden) berättade han bland annat är det som alla utgivna författare hos Bonniers förlag varje år får besöka för att äta middag ihop. Min dröm är att också få vara med på den middagen en dag ♡
När vi kom fram hittade vi snart Millesgården som var vår båtresas mål. Där stod helt makalöst fina änglar uppradade på höga piedestaler, likt en himmelsk orkester eller välkomstkommitté uppe bland molnen. Änglarna var givetvis skulpturer gjorda av sten, men något sade mig att jag och Lasse inte var de enda levande varelserna där ändå ♡
Mycket riktigt tog det inte lång stund innan fjädrar började dyka upp lite här och var, både när vi satt ute i parken och åt lunch, under den fina smyckesutställningen som vi såg på galleriet efteråt och dessutom när vi tog en promenad hemåt. Fjädrar är änglarnas hälsningar ifrån ovan och det kändes därför extra fint att få se så många under en och samma dag ♡
Och här står morbror Lasse i egen hög person, blickandes ut över vattnet i väntan på båten. Kanske funderade han på sin nästa molndikt just då? Det är nämligen han som har skrivit alla de vackra dikterna som finns publicerade i kommentarsfälten här på molnrumsbloggen. In och läs dem om du inte redan har gjort det! ♡
Under båtfärden hem var solen minst lika skinande och glad som tidigare under dagen, om inte ännu mer till och med. Jag satt och njöt i fulla drag med klänningen virvlandes kring mina ben. När vi närmade oss fastlandet ville jag helst inte gå av eftersom allt var så perfekt och underbart. Den magiska solnedgången gjorde inte heller det hela lättare. Men så kom jag att tänka på allt roligt som kommer att hända även nu under hösten och klev då genast överbord med lätta steg, så enormt peppad på att snart få börja skapa min egen konst igen ♡
Så roligt att få återuppleva vår härliga dag genom ditt hjärtas text och bild, kära, Linnea!